En ullig Oliv gör entré

Då har man fallit för dotterns påtryckningar om ett ulligt husdjur trots allergi...

Högst upp på listan stod förstås en hund...det tjatet har intensifierats betydligt sedan Chorro flyttade in till kusinerna i söder. Så till slut blev det en kompromiss i form av en kanin som fått namnet Oliv !

Oliv är en 8 veckor gammal dvärgvädur. Det är en hane (vi ville ju helst ha en hona men kunde inte motstå denna lilla ulltuss) Hankaniner är betydligt lugnare i tempramentet än honor och de är lättare att tämja, de skvätter dock när de ska markera sitt revir...många likheter med männikosläktet med andra ord. Men till skillnad från mäniskohanar kan man ju kastrera kaninhanen för en billig penning...

Nu hoppas jag dottern visar att hon kan ta ansvar för ett djur så kanske det blir en hund så småningom...

Snart är semestern slut och det är lika bra det! för de sista veckorna har inte varit roliga. Man kan inte ta något i livet för givet det har man fått erfara de sista åren. Avslutar dagens blogg med en dikt

Då man som mest skulle behöva orden
äger man dem inte-
orden som skulle trösta
och ge nytt hopp-

glädjen har så många ord
men sorgen nästan inga
-är det därför sorgen är så svår-

Då man bäst skulle behöva orden
får tystnad tala
och gör väl så också
men Gud-

vad jag hade önskat några ord
några goda ord
några hjälpande ord
då du kom med din nakna sorg -


Birger Franzén