Fångad i familjens garn

Jaha så har en ny familjemedlem tagit en paus och ligger på sjukhus...nu är det äldsta syrran som ligger och väntar på att bli utredd...well det blir nog bra till slut men just nu känns det ganska jobbigt att passa på alla syskon och gamlaföräldrar. Man glömmer av att leva sitt vanliga liv och man faller in i helvetesårets mönster fast man inte behöver det.

Lillamamma har en sjukdom som hon kallar det...hon har nyligen tagit bort livmodern och äggstockar då man upptäckte cancer i livmodern. Operationen gick bra och cancern har inte spridit sig, så läkarna säger att hon är botad, MEN lillamamma vill inte tro det utan hon är helt inställd på att hon har fått en dödsdom....

Yada yada.... jag orkar inte ens älta all hysteri som pågår i familjen med jämna mellanrum, ibland är jag en del i dom och ibland lyckas jag behålla lugnet.

Men jag har iallfall bestämt mig för att inte slå på några trummor något mer förrän man har fakta, alla sjukdomar behöver ju inte vara så dramatiska som brollans (som förövrigt är den som är minst neurotisk i familjen trots sin bakgrund!!).

Att ingå i en "tight" familj är kul när alla mår bra och lever separata liv där man möts som vänner med gemensam historia. När någon eller några mår dåligt är det värre för då uppslukas man av information och spekulation från alla håll som varvas till en trasslig knut som är svår att reda ut och förstå. Till slut känns allt bara hysteriskt och tvångsmässigt men givetvis med en gnagande lite oro i bakhuvudet...tänk om...


man är och förblir fast i familjens nät som visserligen är ett fantastist skyddsnät men som också kan vara klaustrofobiskt och fängslande...Då funderar man allvarligt på att ta sitt pick och pack och bara dra...ahh en härlig tanke att vila i!