Min bror och jag

Vi blev kompisar i vuxen ålder. Efter flytten till Stora Staden upptäckte vi att vi kunde ha skitkul ihop, det partajades hej vilt på blandannat Ritz...(suck...those where the days..) och vi hamnade ofta på obskyra svartklubbar efteråt. När vi trillade ut från dessa ställen sken solen och fåglarna kvittrade. Brollan bakade ofta bröd när vi kommit hem och vi åt och somnade förnöjt efter en hel natts dansande.

Baka bröd ja, det är brollan bra på. När vi växte upp var vår mor ofta uppe i gryningen och bakade bröd. Det första man möttes av när man vaknade var doften av nybakt bröd..så varma att smöret smälte på mackorna och osten blev alldeles mjuk..mums! Brollan har tagit över detta nu och det är oftast han som står för bakandet när Familjen är samlad.

Brollan är bra på mycket, han är en glad skit som kan mycket om det mesta, han är ett tekniskt geni, en problemlösare. Dessutom har har gröna fingrar värdiga en kunglig trädgårdsmästare...
Han är godhjärtad, ödmjuk men med ett temprament som kan skrämma de flesta man vill inte bråka med honom när han är arg...

Varför skriver jag om min bror?.. Jo för att jag är så glad över att han är tillbaka! För drygt två år sedan blev han allvarligt sjuk och vi var nära att förlora honom ett flertal gånger. Vi slets mellan hopp och förtvivlan i över ett halvår..

Jag kände mig så ensam under den tiden. Brollan har alltid varit mitt stora stöd när livet visat sin fula sida. Då när det stormade som värst och jag trodde jag skulle förlora förståndet av oro, sorg och förtvivlan hände det flera gånger att jag tänkte ta luren och ringa till brollan....